pannben

Idag var det dags för CGX igen:) Var inte så jättepeppad innan vi började. Jag är alltid så på söndagar, jag kommer liksom inte igång helt och dessutom kände jag av benen lite sen löpningen igår. Flummade lite som vanligt på uppvärmningen, jag har så svårt att va närvarande då. Men sen när vi körde igång blev jag smärtsamt medveten om och inkastad i verkligheten jag befann mig i.

De är två ledare på passen för att en ska kunna gå in ifall man är ojämt antal men idag var det jämt antal vilket betydde att det va två stycken som turades om att skrika på en och peppa en. Kändes som att man nästan hela tiden hade någon som hade koll på en så det fanns inte en möjlighet till att "vila" en stund eller maska lite utan det va fullt ös hela tiden. Jag älskar när det blir så för det är liksom så lätt att dra ner lite på takten när "ingen ser" även om man alltid tränar för sin egen skull så blir det lätt så. Dessutom utmanades jag till att hoppa upp på största steppbänken eller vad det nu heter. Jag har aldrig vågat då jag är tokrädd för att slå i benen och trilla... PINSAMT jue. Emma finaste utmade sig också på det. Ingen av oss hade nog gjort det om inte ena ledaren hade funnits där och sagt, JO du ska ta stora och funnits som fallnät. Likaså på explosiva situpsen då ena ledaren stannade hela tiden med en på golvet och såg till att man gjorde sitt yttersta!

Man får verkligen ut så mycket mer, eller iallafall jag fungerar så, om man blir så utmanad och peppad som jag blev idag. ALL cred till ledarna idag! TACK! :D Och härligt jobbat Emma som tog sin CGX-oskuld idag! Bra jobbat tjejen!!! :)