Sämst
Måste bara få skriva av mig lite. Och just nu känns det som att jag lägger skugga på stafetten men jag kan inte hjälpa det, så därför kommer detta först och sen kommer det ett inlägg om stafetten från alla perspektiv och hur BRA det var, men först måste jag smälta detta och få bearbeta lite. Jag känner mig just nu rutten och helt jäkla sämst. Vasastaffetten igår gick av stapeln och jag hade sträcka fyra av tio. 12,5km. I beskrivningen stod det "Kuperad skogsterräng, varav 7 km längs slingrande cykelstig på grus. De vackra Evertsbergssjöarna passeras." Redan 100 meter in efter min växling började det gå upppåt i skogen. och smala strigar med rötter och lera, det fick typ inte ens plats två fötter bredvid varandra på stigen. Jag hade faktiskt INTE förväntat mig att starten var så jobbig som den var. Jag fick inte chans att typ komma in i löpningen innan det blev apjobbigt. Efter 100 meter kom första spången (två plankor bredvid varandra längs en stig) och så drog det uppåt uppför en backe. Innan 1km flåsade jag som ett as och hjärtat pumpade febrilt. Efter 3 km var jag helt slut. Hade jag aldrig börjat gå ett par meter här så hade jag kanske klarat mig från det. Börjar man så är det liksom kört sen. Jag blev så jäkla besviken på mig själv att jag tog slut så fort och visste att det var 9 km kvar! Känslan av misslyckande kom liksom redan där och drog ned mig. Det var hur mycket jäkla spånglöpning som helst. Och när det inte var det så var det terränglöpning på små stigar i skogen. Och när det blev lite bredare väg så var det lerigt och springa på mjuk mossa eller så sprang man på utspridd bark eller sågspån. Man tycker att det borde vara lättare, men att springa och aldrig få frånskjut utan att det är så mjukt underlag gör att det känns skittungt att springa. Jag kom inte in i andra andningen på HELA sträckan. Det var som att kippa efter andan hela vägen. Jag hade en dålig löpardag. Hade knappt sovit alls på natten innan och ätit för dålig frukost och dessutom mens. Känslan att hjärtat rusar hela tiden och aldrig slår bara vanligt snabbt gör att man liksom inte hämtar kraft. Så här höll det på i 8 km. Vid 6km kvar så började jag frysa. Vid 5km kvar kanske, så kom vanlig grusväg, men då var jag redan slutkörd så det var knappt lättare. Jag minns att jag tänkte vid det här laget "DET HÄR ÄR DET VÄRSTA JAG GJORT". Det var skittungt. Och inte ens pannbenet fanns. Jag sög! Skit också. Och som jag saknade runkeeper, då hade jag ju vetat hur fort (långsamt) jag sprang, nu visste jag inte att det gick så långsamt förrän jag kom imål och såg den hemska tiden. Jag vick ingen chans att rätta till problemet liksom. Och alla andra löparna var så fruktansvärt sjukt GRYMMA och jag känner mig så pinsamt dålig. Hur hemsk sträckan än var i mina ögon så kan jag inte skylla på annat än att JAG är dålig. De andra på min sträcka klarade det ju, så sträckan var det inte fel på det vet jag, jag försöker bara få nåt att skylla på. Jag kom på tionde plans BAKIFRÅN på min sträcka, jumboplats ju! Så här dåligt har jag ALDRIG sprungit!!! Jag vill bara gräva ett litet hål och hoppa ner i, det gör ont i magen att jag är så helsämst! Att jag inte pallade att springa sträckan utan fick gå bitvis (ganska mycket tom) för att lugna hjärtat och hitta kraft till hjärnan. Hur det än var så är jag mer besviken på mitt pannben än på kroppen. Hjärnan kunde väl ha kämpat mer! Jag vill mer än något göra om och göra rätt. jag önskar att det här bara var en mardröm och att stafetten är förrän nästa helg. Tiden blev hela 1.24...
Jag HATAR egentligen all form av lagidrott för att jag är så rädd att göra bort mig, göra mig själv besviken och andra besvikna och sabba för andra eller att vara sämst. Av samma anledning hatar jag lekar, jag skäms så om jag är sämst. Och just nu känner jag med helt sämst. Jag HATAR mig själv. De andra sa att det blev så peppade av att de var med i ett lag och ville prestera efter det, men eftersom jag var på sträcka fyra så hann jag inte känna det lika mycket som om jag tex hade haft sträcka sju. Jag tror jag hade behövt den pressen att folk sprang så snabbt så hade jag inte börjat gå utan mosat mig igenom, jag hade ju klarat om jag bara fått lite hjälp av huvet! Pannbenet svek och jag är en looser. Jag är så hemst ledsen att jag sabbade för hela laget. Känner mig som svarta fåret. Värst är ju att ingen vågar säga att "haha, ja du, det va rätt dåligt" det hade nästan känts bättre än att de låtsas som att det var bra gjort, för det var det inte, det VET jag, jag är inte korkad. Det var sämst. Och jag skäms. Jag vet ju att jag kan mycket bättre än så, det har jag gjort flera ggr förut. Var jag tvungen att faila just nu när jag hade ögonen på mig?! Kunde jag inte ha fått gjort det i tysthet istället. Sjukt missnöjd. Och kroppen är ändå inte felet, det är huvudet. Det var huvudet som svek mig!!! Jag är rent av jäkligt förbannad på mig själv, det är vad jag är!!! Jag kunde visst!!! Måste hitta nåt jag är bra på pronto, så här sämst är inge kul att känna sig :(
Som sagt. I nästa inlägg kommer ett gladare inlägg i vasan, för den var egentligen grymt kul. Om man raderar mig och min prestation från sammanhanget! Kanske borde jag egentligen hålla tyst om allt jag skrivit för att inte dra negativ energi åt stafetten, men just för tillfället mår jag för dåligt över min prestation. Men det ska inte dra nåt dåligt över stafetten i sig, jag hoppas att folk som läser detta förstår skillnaden. Och jag är så sjukt solt över att jag var med i ett sånt grymt bra lag, för de andra presterade verkligen sjukt bra!!! Det glömmer jag inte trots att jag gjorde en pissinsats själv ifall folk tror att jag glömt hur bra själva laget var i sig! Om vi hade plockat bort mig från laget hade vi verkligen haft ett topplag! :D Och okej, lagets totala sluttid hade väl minskat med bara 10 min om jag hade gjort det jag skulle och det är ju egentigen inte så mycket om i sammanhanget så jag förstår att de tycker att laget gjorde bra, det tycker jag med! :) Fan jag vill bara få en till chans ju! Backa tillbaka och göra om göra rätt! "Positivt" är att jag iallafall gjorde rätt för tröjan jag hade på mig "Hellre snygg än snabb"!!!! Så säger nån att jag är ful nu så tror jag att jag dör!
Kommentarer
Trackback
