pannben

15,4km idag på Björnön, wohoo:) Jag och Nicke tog en sväng och mitt mål var helt enkelt att klara av utan att börja gå och det kunde jag. Först milen och sen femman. Längsta jag sprungit nånsin utan att börja gå!!! Gick ju inte så himla fort men så länge jag klarade av att inte gå så är jag nöjd. Man kan inte alltid stirra sig blind på tider. Dessutom blir det ju jobbigare att springa under en längre tid haha ;) Och värre kommer det bli ;) Femmans backar är inte nådiga. Och efter drygt en mil så är man inte så kaxig. Eller egentligen är de inte så mycket jobbigare om man sprungit längre, för de är ändå apjobbiga! Ändå var jag inte helt slut när jag kom i mål, men började bli lite stum i benen. Imorn kan det nog kännas lite, både i ben rygg och mage av löpningen. och i armar, axlar, rygg och mage av stakningen...